Att skaffa barn!

En fråga som många säkert ställer sig är hur man som TS vill gå tillväga med barn. För mig ser jag inga som helst problem att skaffa barn om ett tag. I nu läget ser jag inte det som något goal av olika skäl, men främst för jag inte är redo. Men sen kommer frågan HUR?! I dagens läge har vi transsexuella samma möjlighet som hetrosexuella allt från adoption, surrogatmamma eller bära barnet själv. Dom 2 första alternativen kanske är mest självklara än det sista?! Jag har vare sig emot något mer eller mindre. Det jag skulle själv välja i första han är adoption av det enkla skälet att jag har förståelse för frågor som kan ploppa upp och även för jag skulle vilja ge ett barn som kanske inte skulle kunna få den samma möjlighet som hen annars skulle fått.

Men jag är också öppen för att bära barnet själv, men då ska det vara enbart för att min partner har en sådan stark önskan. Jag själv ser ingen poäng att bära barnet om jag kan undvika. Min kropp är inte gjord för detta och ett kejsarsnitt har alltid en risk som alla operationer. MEN om detta skulle vara en hög önskan hos en partner är det helt klart diskuterbart. Sen att man kan få mer eller mindre näst intill 100% biologiska barn från båda föräldrarna trots tidigare historia hos ena är kanske inget nytt. Givetvis handlar det om genetik och 3 vägskorsning och att man korrigerar om det till 2 väg. Därpå bär antingen sorrugatmamman ägget eller jag. Med rätt person kan jag helt klart tänka mig bli gravid och gå igenom en graviditet.


Viktigt för TS!

Som dem flesta vet är värnplikten aktuell igen och tack gode gud att jag klarade mig, haha! första gången på länge jag älskar att jag är född 1991, haha! Inte för det är dåligt annars, men ni fattar, haha! Asså kan någon ens se mig i fula gröna kläder utan klackar och SMINK!!! Aldrig i livet, glöm! Hade jag blivit kallad hade jag så överdrivit med 17 cm och kläder som inte är tänkta för det där, haha! Däremot slås genast tanken hos yngre transsexuella....

Jag hoppas innerligt att dom som inte hunnit byta person nr inte ska behöva gå igenom något hemskt! Ibland kan bytet av person nr krångla och vad vore inte värre inför en sådan sak?! =( Att kategoriseras bland tjej/killarna fastman känner sig som det andra och kanske påbörjat hormonbehandling... Jag hoppas innerligt att alla TS där ute som vet om att detta kommer drabba dom kommer få den respekt och bemötande dom förtjänar! =)


Btw bilden är ju så bra, haha!
 

Liknande inlägg

Hormonrubbning!

Som ni märkt har denna veckan varit lite mycket och jag har verkligen haft 0 i energi på nästan allt... Jag misstänker att det är mina hormoner eftersom jag är lite obalanserad, men hoppas det släpper. Detta är just nackdelen med hormonbehandlinge, man blir labil och det är knappt man förstår det själv. Du kan vakna super glad och sedan försvinner det lika fort igen.

Där av att man måste vara starkt i sig själv redan från början, vilketi nte alla transsexuella förstår. Det spelar ingen roll om du får dina hormoner och ett kvinnligt yttre om du inte mår bra från början. Grunden är A och O för att kunna balansera allt som sker. Porblem kan vara så olika för alla som känner sig ensam, dålig ekonomi, någon psykiskpåfrestning, diagnos eller något annat. Har man något av detta blir hela hormonbheandlingen ett helvete och en depriossion är ett snart faktum... Sen kan man även få problem med hpormonerna även om livet är bra, god ekonmi eller helt frisk, inte det jag menar! Det jag menar är att det blir en extra börda och det kan i värsta fall skälpa än hjälpa. I mitt fall är det nya tabletter och ny mängd, där av rubbning och det tar ca 1 månad innan allt är korrekt eller hur man ska säga, har lite biverkningar som trötthet vilket gjort det hela sårare att just blogga, men brukar ge sig efter 1 månad :)